4 år sedan
Thomas Hahn, docent i ekologisk ekonomi vid Stockholm Resilience Centre och senior rådgivare på Global Utmaning, öppnar föreläsningen på Folkuniversitetet med att ställa den komplexa frågan: Vad är välbefinnande för dig?
Svaren från publiken var många, allt från rent vatten och luft till kärlek, fred, fritid och självförverkligande. Hahn undrar då om det går att mäta i bruttonationalprodukt (BNP) och där är publikens svar entydigt, nej.
Men varför envisas politiker och nationalekonomer då att prata om BNP som ett mått av utveckling?
Hahn menar att BNP är lätt för nationalekonomer att mäta och därför håller vi hårt i det, men att måttet skulle vara en reell uppskattning av hur ett land mår har sedan länge kritiserats. En vanlig missuppfattning idag är att ekonomi i sig är ett självändamål. Egentligen finns det bara två mål på hållbar utveckling, och det är livskvalitet och ett resilient ekosystem. Ekonomin kan endast fungera som ett verktyg för att nå våra mål, men i vår tid har medlet blivit mål och vi har glömt bort fundamentet i vår välfärd, det vill säga naturen. BNP tar inte hänsyn till utarmning av naturresurser utan är ett primitivt mått på välfärd.
Kritiken mot BNP som mått på utveckling växer och det har skett ett epokskifte. År 2010 lämnades den nyliberala epoken och gick istället in i vad Hahn kallar den biosfäriska epoken. Det genomsyrar den globala agendan och den ekonomiska eliten, som samlas på World Economic Forum i Davos, som nu pratar om sociala frågor och lyfter klimatfrågorna. På Nya Zeeland ser vi hur det har resulterar i att BNP skrotas och att välmående istället präglar budgeten.
Motfrågan ställer Hahn själv, hur inför man en miljöagenda om ekonomin krymper och utan att skapa social oro? Svaret kommer snabbt. Genom att skapa förutsättningar för en hållbar livsstil med tydlig politisk styrning skapas inkludering i den nödvändiga omställningen. Ska varje enskild individ fatta aktiva beslut för att agera hållbart varje dag?
Konsumentens möjligheter att fatta hållbara beslut blir ofta bortkonkurrerade av billiga, miljöförstörande alternativ, ett tydligt exempel är billiga flygresor. Hahn menar att vi istället behöver regelverk som på en saklig basis visar vad det kostar för planeten när det går att konsumera saker så billigt som möjligt. Vi måste göra skattefrågan spännande igen och lyfta det som lösningen, att åstadkomma beteendeförändring och på så sätt skapa en grön ekonomi.
Föreläsningen går att se i efterhand här
