3 år sedan
När klimatförhandlingarna I Köpenhamn 2009 strandade tog Global Utmaning initiativet till en rapport som fick titeln ”Climate Investment Community”. Den publicerades i oktober 2010. Måns Lönnroth och jag var skrivande medlemmar av Global Utmanings team, som också innefattade Karl Hallding, Niclas Ihrén, Peter Kleen, Staffan Laestadius, Lars-Erik Liljelund och Anders Wijkman – under överinseende av Kristina Persson.
Rapporten innehöll två enkla budskap. Det första var att klimatomställningen inte ska ses som en börda utan som en möjlighet till innovationer, investeringar och förnyelse. Det andra att de globala klimatförhandlingarna inte får vara föremål för enskilda länders veton; bättre då att skapa en ”coalition of the willing”.
I rapporten skrev vi att EU har en omfattande och ambitiös klimatstrategi och att EU bör använda sin position för att ta initiativ till att göra klimatpolitiken till en strategi för hållbar tillväxt:”A new and complementary approach is needed that can shift the perspective from sharing burdens to sharing opportunities and benefits. Our suggestion is that the EU takes the initiative to build an International Climate Investment Community together with partners around the world who share the same concern for climate change. Such a Community should have the double aim of tackling the political deadlock and giving new momentum to climate mitigation investments”.
Hur gick det sedan? 2010-talet blev till en del ett förlorat årtionde, till en del en ”reset” av FNs klimatförhandlingar med Parisavtalet som ett uttryck för detta. Så bytte USA president och USA beslutade att dra sig ur klimatavtalet. Nu har vi stora förhoppningar att en ny amerikansk president, Joe Biden, ska föra in USA i Parisavtalet igen. Och vi undrar alla vad det kinesiska beslutet att sätta ett årtal, 2060, som mål för klimatpolitiken, kan komma att innebära.
Vid sidan av dessa politiska konvulsioner och förhoppningar har EU på nytt markerat ledarskap genom att ange en ny inriktning för klimatpolitiken, a Green Deal, och håller på att arbeta fram ett nytt mål för 2030 och genomföra en översyn av alla klimatåtgärder – med början 2021. Denna Green Deal beskrivs som enda vägen till hållbar tillväxt.
Jag vill nämna ett exempel på hur denna Green Deal nu omsätts i konkreta åtgärder, planerna på att sätta fart på investeringar i Europas städer som ett bidrag både till den ekonomiska återhämtningen och till klimatomställningen.
”Why cities?”, är den fråga som vi, som deltar i EU-kommissionens Mission Board on climate neutral cities, ställer och besvarar så här: ”Because cities cover about 3% of the land on Earth, yet they produce about 72% of all global greenhouse gas emissions. On top of that, cities are growing fast; in Europe, it is estimated that by 2050 almost 85% of Europeans will be living in cities. Therefore, the climate emergency must be tackled by cities – and by citizens”.
Det är grunden för det arbete som vi har utfört i EU Mission Board. Efter dialog med medborgare över hela Europa har vi föreslagit följande mission: “100 climate neutral cities by 2030 – by and for the citizens”.
Vi har konstaterat att det största hindret för klimatomställning inte är brist på tekniska innovationer, utan kapacitet och förmåga att i full skala ta i bruk den nya klimatvänliga tekniken. Den nuvarande organisationen av städernas verksamhet, stuprörsliknande förvaltningar, som passar bra för traditionella kommunala uppgifter – som skola, äldreomsorg, och gator – fungerar inte för att genomföra klimatomställningen.
Det går inte att stoppa in klimatutmaningen i ett stuprör och hoppas att det kommer ut en fullskalig lösning i andra ändan. Det är skälet till att det är angeläget att genomföra en ny form för att organisera och leda klimatomställningen. Vi kallar det ”Climate City Governance”. Det kräver att borgmästaren – på svenska: KSO eller finansborgarråd – tar ledningen, inte bara för att mobilisera hela den kommunala förvaltningen, utan också för att engagera näringslivet, universitet/högskola och civilsamhället. Detta är en roll som endast en politisk vald ledare kan spela.
En nyckel till framgång är att staden/kommunen förmår engagera medborgarna i omställningen – i våra många roller som väljare, som konsumenter och producenter, och – inte minst – som ägare av bostäder och transportmedel. I dessa egenskaper är vi beslutsfattare om sådant som ligger utanför den kommunala rådigheten: hur energisystemen ska fungera i våra bostadsrättsföreningar och hur våra garage utrustas för att fasa ut fossildrivna bilar och ersätta dem med eldrivna eller hur återvinningen ska fungera bättre.
Finansiering är en annan nyckel till en framgångsrik klimatomställning. Den goda nyheten är att allt mer av klimatinvesteringarna är lönsamma tack vare nya prisrelationer mellan den gamla fossila ekonomin och den nya förnybara ekonomin. Det har hänt mycket positivt sedan vi 2010 skrev om ”Climate Investment Community” och argumenterade för att klimatomställningen inte ska ses som en börda utan som en möjlighet till innovationer, investeringar och förnyelse. Fortfarande finns det ett gap mellan det som kommer till stånd därför att det är lönsamt i dag och det som behöver komma till stånd – och blir lönsamt på sikt. Där behövs offentlig finansiering, från EU och från nationella myndigheter.
Vi lät göra en ekonomisk och finansiell analys för att se vad som behövs av investeringar och additionella investering och vad dessa ger i utbyte. Det visade sig att nästan allt det som behövs för att en stad ska bli klimatneutral kan finansieras genom sänkta energikostnader. Därtill kommer att städerna gör stora vinster i form av bättre hälsa på grund av minskade luftföroreningar.
Den nya återhämtningsfonden, Next Generation EU, kan kickstarta städernas klimatinvesteringsprogram. EU nya sjuårsbudget har resurser för uthållig finansiering. Europeiska Investeringsbanken har rollen som Europas ledande klimatbank, ”a lender of last resort for climate investment”. Därtill kommer de nationella insatserna för energi- och klimatomställningen.
Det behövs också nya sätt att arbeta mellan EU och Europas städer. Vi har därför föreslagit EU-kommissionen att skapa ett ”Climate City Contract” som en ny mekanism för att leverera stöd från EU i form av mer av innovationer, bättre reglering och samordnad finansiering. Sådana kontrakt ska undertecknas av borgmästare på uppdrag av stadens styrelse och innefatta också viktiga lokala intressenter som näringsliv, akademi och civilsamhälle. Ett villkor för att få teckna ett sådan klimatkontrakt är att medborgarna och civilsamhällets organisationer ges en tydlig och aktiv roll, får nya förutsättningar och bättre resurser för att kunna spela sina roller.
För att kunna komma ifråga för att ingå bland EUs ”100 Climate Neutral Cities by 2030” måste staden kunna göra egna åtaganden om hur 2030-målet ska kunna uppnås, kunna visa att det finns kapacitet att genomföra åtagandena och att det finns en bred uppslutning kring klimatinvesteringsplanen. Dessa 100 städer ska ta ledningen, men inte fungera som isolerade öar – de ska fungera som innovationscenter för andra städer i sina regioner eller länder.
Genom att ta ledningen i klimatomställningen kommer Europa att kunna stärka sin roll som en global ledare för hållbar tillväxt och skapa nya tillfällen till investeringar och arbetstillfällen.
Svenska städer kommer att vara väl förberedda när EU-kommissionen om ett eller annat år startar utlysningarna till 2030-initiativet. Att arbete med ”mission” som ett sätt att bryta upp stuprör och silos är något som redan är på gång i svensk forsknings- och innovationspolitik. Vinnova, Formas och Energimyndigheten finansierar sedan några år tillbaka en innovationsplattform för klimatneutrala städer, Viable Cities. I en första omgång kommer nio svenska städer/kommuner att skriva under Klimatkontrakt med målet att hela eller delar av kommunen ska vara klimatneutral 2030. Det är Stockholm, Göteborg, Malmö, Lund, Växjö. Uppsala, Umeå, Järfälla och Enköping. Under nästa år får ytterligare 5-10 kommunen möjlighet att ingå i detta ambitiösa utvecklingsarbete. De kommer att få uppbackning från nationella myndigheter när det gäller policy, innovationer och finansiering, men de ska samtidigt göra ett stort åtagande och kunna visa att de har kapacitet att driva den mest ambitiösa klimatomställning, som några städer någonsin har gjort.
Texten togs fram i samband med Global Utmanings 15 årsjubileum – Ett avstamp för ett avgörande decennium.
Allan Larsson har tidigare varit finansminister, riksdagsledamot och generaldirektör i EU-kommissionen. Han är vice ordförande i EU-kommissionens Mission Board on climate neutral and smart cities som ska medverka i EUs nya forsknings- och innovationsprogram, Horizon Europe. Allan är även verksam i Östersjöinitiativet, arbetar i Hammarby Sjöstad med hållbar stadsutveckling och med forskningsfrämjande verksamhet i Medicon Village i Lund.
