3 år sedan
För två år sedan, dvs en bra tid före coronapandemins utbrott, publicerades Hans Roslings bok Factfulness. Mot slutet av boken beskriver Rosling och hans båda medförfattare fem globala hot som vi borde oroa oss för. Boken såldes redan under första året långt över en miljon exemplar internationellt. Vilket genomslag, kan man tycka. Vilket var då det första hot som Rosling angav? Jo, risken för en global pandemi, en luftburen viral smitta som spred sig över hela världen. Så här skrev Rosling: ”Att på alla upptänkliga sätt skydda oss mot ett mycket snabbt överförbart virus som bryter igenom alla försvar är, milt uttryckt, försvarbart.”
Hans Rosling var inte bara en formidabel pedagog och bestsellerförfattare. Hans professionella kompetens var folkhälsa och epidemier. Han visste verkligen vad han talade om.
Hur är det möjligt att Covid19 kom som en total överraskning för de flesta samhällen mindre än två efter det att Roslings bok kom ut? ”Läst, men inte brytt mig” måste det stått på den imaginära stämpel som ledande politiker tryckt till på försättsbladet i sitt exemplar av boken.
Politiken, eller kanske snarare det politik-mediala maktkomplexet, riskerar att göra sig kunskapsresistent i det ”spelsamhälle” som håller på att utvecklas. Spelet handlar om uppmärksamhet och tomma positioner, men knappast alls om politiken i sig.
Det ät ett farligt spel. Risken är att samhället lämnar politiken och medierna bakom sig. Allt kunnigare medborgare ger upp om politiken. Det kan bli så som vi ser att det är i USA: tom maktkonkurrens och bara skitprat.
Hur är då verkligheten? Ja, tio tankar om den:
- Den tekniska och ekonomiska omställningen är mer genomgripande än vad den har varit på 100 år.
Den första stora omställningen av ekonomin i slutet av 1700-talet följde framför allt av introduktionen av ångkraft. Den andra omställningen betingades av introduktion av elektricitet och förbränningsmotorer, person- och lastbilar. Den tredje omställningen, som vi nu är inne i sedan slutet av 1900-talet är en följd av digitaliseringen av våra samhällen. Produktionen av varor och tjänster kan på bred front ske mer effektivt och med mindre resursåtgång.
- I morgon arbetar vi alla i kunskapssamhällets små verkstäder.
I gårdagens samhälle arbetade människor i fabriker och i de stora kontoren. Arbetsuppgifterna var merendels enkla och repetitiva. Dessa arbetsuppgifter digitaliseras nu. Även uppgifter som i går krävde en tämligen kvalificerad yrkesskicklighet tas över av datorer. I morgondagens arbetsliv blir i praktiken allt arbete kunskapsarbete. Av naturliga skäl utförs detta ofta i mindre grupper där kreativitet och produktiv samverkan främjas. Det kan vara forskningsinstitutionen, konsultföretaget, lärarlaget, vårdteamet. Arbetet i kunskapssamhällets små verkstäder kräver kunskaper. Men intressant nog skapas också hela tiden ny kunskap.
- Vi investerar mer än någonsin i kvalificerad kunskap
I Nordamerika och Västeuropa har vi ökat forskningsinvesteringarna sedan 1990-talet med ca 25 procent av bruttonationalprodukten vilken i sig har fördubblats under samma tidsperiod. På 30 år har vi fyrfaldigat investeringarna i kvalificerad kunskap. Ännu snabbare har ökningen varit i Sydostasien. Kina är i dag, mätt i värdet av forskningsinvesteringar, världens ledande forskningsnation. Man lägger i absolut värde tio procent mer än USA och fem gånger mer än Tyskland på forskning.
- Vi har aldrig haft bättre kunskaper än vad vi har nu. Och kunskapen har aldrig vuxit snabbare.
På många kunskapsområden sker nu avgörande forskningsgenombrott. Det gäller inte minst klimatet men det gäller också människokunskap, inte minst kunskap om hjärnan. I praktiken håller vi på att lösa cancergåtan, måhända inte i teoretisk mening men däremot praktiskt. De flesta cancerformer är behandlingsbara. Utvecklingen av artificiell intelligens bäddar för nya jättesteg i digitaliseringen av våra samhällen och levnadsomständigheter. Den nationalekonomiska forskningen har tagit så stora steg framåt att vi med skäl kan säga att vi verkligen börjar förstå de processer som verkar i nationernas och världens ekonomi.
- Bättre kunskap har bäddat för att vi i de västliga demokratierna aldrig har haft det materiellt och socialt sett bättre än vad vi har det nu.
Vi ser verkningarna av de stora stegen i kunskapsutvecklingen. Vi omsätter ny kunskap i bättre fungerande samhällen. Sedan början av 1990-talet, dvs. under de senaste 30 åren, har vår produktion av varor och tjänster fördubblats. Fram till 2050, dvs under de kommande 30 åren, förväntas vår bruttonationalprodukt fördubblas ytterligare en gång. Och denna välståndsökning består på intet sätt av att vi bara förbrukar mer konsumtionsvaror. Det handlar om sjukvård, äldreomsorg och mediciner. Och varukonsumtionen består inte minst av digitala verktyg för att underlätta människors vardag, men också av exempelvis säkerhetsutrustning i bilar.
- Men också människor i utvecklingsländer har radikalt mycket bättre förutsättningar för utveckling än vad de har haft tidigare.
År 1990 levde en tredjedel av jordens befolkning, 35,9 %, 1,9 miljarder människor, i extrem fattigdom. År 2017 levde en tiondel av världens befolkning , 9,2 procent, 700 miljoner människor, i extrem fattigdom. Den positiva utvecklingskurvan är obruten under dessa nästan 30 år. Utvecklingsländernas ekonomier förväntas växa dubbelt så snabbt som ekonomierna i den industrialiserade världen under de kommande 30 åren. Indiens BNP beräknas femfaldigas fram till 2050. Detsamma gäller Vietnams ekonomi.
- Vi har aldrig förstått de utmaningar vi möter på lång sikt bättre än vad vi gör nu.
Det råder i det närmaste global enighet om klimathotets karaktär. Det gäller geografiskt och politiskt. Länder i alla delar av världen och med vitt skilda politiska regimer är överens. (Endast USA under sin besynnerlige president Trump mäler sig ur denna globala konsensus.) Men den finns en bredare samstämmighet än så. Bakom FN:s Agenda 2030 med dess 17 hållbarhetsmål står hela FN, därtill näringslivet i stora delar av världen.
- Vi har nu den tekniska kunskap och den teknik som krävs för att bemästra de långsiktiga utmaningarna.
Tekniskt sett är klimatfrågan löst. Vi vet tillräckligt om klimatförändringen och dess orsaker för att förstå det handlingsimperativ vi står inför. Vi vet hur vi ska kunna klara energiförsörjningen med en acceptabel klimatpåverkan. Vi vet hur vi ska göra för att många industriella processer ska kunna omformas för att bli klimatneutrala. Det sker en mycket snabb utveckling och omvandling av hela det enorma teknikblock som består av bil- och oljeindustrin.
- Vi har aldrig haft starkare internationella strukturer än vad vi har idag.
Det globala samarbetet när det gäller klimatet markerar ett nytt steg i utvecklingen av internationellt samarbete. Intressant nog har den bärande idén varit att utgå från kunskap. Det började med att de båda FN-organen WMO och UNEP etablerade IPCC, FN:s klimatpanel. Den har avgivit ett antal rapporter som redovisat kunskapsläget. Dessa har sedan legat till grund för besluten i Rio 1992, Kyoto 1995 och Paris 2015. Den kvalificerade kunskapen har tagit över initiativet från politiker och tjänstemän på nationell och internationell nivå. Vi ser ett likaledes mycket verkningsfullt, om än väsentligen informellt, samarbete när det gäller Covid19. Visserligen har såväl EU som WHO spelat mycket viktiga roller. Men det har delvis rent informellt uppstått samarbete mellan experter och expertorgan i olika länder. Återigen är det snarare internationella kunskapsstrukturer än politiker och ämbetsmän på internationell nivå som har drivit samverkan. Även om formuleringen är äventyrlig: det är snarare kunskapen än politiken som leder utvecklingen.
- En välutbildad och bred global elit håller på att formeras
Risken är att vi får en skiktning i samhället mellan en alltmer irrationell och kunskapsgles politisk medial sektor och samhället i övrigt som blir alltmer kunskapstätt. I de allra fattigaste länderna skapas nu eliter som är välutbildade och som rör sig obehindrat över kultur- och nationsgränser. I sig är detta synnerligen positivt. Men ska inte demokratin förlora sin kraft och tappa i legitimitet måste politiken kunna matcha det globala kunskapssamhället. Ty den medelklass som bär upp varje fungerande samhälle är, och kommer än mer i framtiden, att vara välutbildad. Den kräver kunskap och rationalitet av sina styresmän.
Texten togs fram i samband med Global Utmanings 15 årsjubileum – Ett avstamp för ett avgörande decennium.
Mats Svegfors är tidigare vd för Sveriges Radio. Han har varit chefredaktör för SvD och landshövding i Västmanlands län. Mats Svegfors har dessutom varit statssekreterare ordförande i den parlamentariska ansvarskommittén.
