7 år sedan
Tre framtidsscenarier för Frankrike, och vad det kan komma att betyda för Sverige.
Analys av tankesmedjans medarbetare Elin Andersdotter Fabre, som menar att det är osannolikt att Marine Le Pen skulle vinna andra presidentvalsomgången, följt av ”Frexit”, ett EU-utträde för Frankrike.
Frankrike har röstat i presidentvalets först omgång, och förbereder sig nu för den slutgiltiga valomgången. Som opinionsundersökningarna visade blev det tight mellan fyra mycket olika alternativ, där Emmanuel Macron tog hem en knapp seger mot Marine Le Pen. Macron spåddes redan innan första valomgången vara den kandidat som har störst chans att slå Le Pen i en andra omgång. Om detta sker, kommer det visa hur värderingsdrivet det franska elektoratet och systemet faktiskt är. Antingen står man upp för de republikanska värderingarna, läs ”är demokrat”, eller så är man det inte. Och än så länge är majoriteten av fransmännen ”demokrater”.
Men vi ska inte gå händelserna i förväg, än är vi inte där. Macron anses, även om det är i princip omöjligt att begripa från ett svenskt perspektiv, av många som för nyliberal, för socialistisk, för elitistisk, för mycket representera det gamla politiska etablissemanget.
Tänk om Frankrike får sin första Madame la Présidente? Om Le Pen vinner skulle marknaden slå bakut. Skräckscenariot vore att investerarna flyr, kreditbetyget nedvärderas och räntor på statsskulden skenar, statsbankrutt vore ett faktum. Frankrike är inte Grekland. Däremot vågar jag påstå att Frexit är en ickefråga. Det är ytterst osannolikt att 50 procent skulle rösta för ett utträde vid en folkomröstning, dels för att fransmännen är medvetna om att utan dem inget EU, dels för att utan EU blir Frankrike knappast mer inflytelserikt globalt. Frankrike är inte Storbritannien.
Vad innebär det här för det franska politiska systemet?
Valet den 23 april är utan tvekan slutet på Femte republikens politiska stabilitet. 50 års tvåpartisystem är i praktiken till ända. Därmed är det ett historiskt skifte i ett land som är mycket reformtrögt. Men det betyder troligtvis att en radikal eller ny politik förblir svårgenomförd, och per automatik resulterar i att vinnande kandidat tvingas bedriva icke-radikal politik.
Lägg till det risken för cohabitation, mellan en oetablerad presidentmakt och ett parlamentariskt etablissemang. Macron har störst chans att samla parlamentet kring sin politik då han skulle kunna flörta med både vänstern och högern, beroende på sakfråga. Dock är det franska parlamentet sällan är där lagstiftning mejslas fram ur skiftande allianser utan snarare fungerar som en ”registreringsbyrå” för att klubba igenom färdiga förslag.
Sverigebilden av Frankrike
Den svenska bevakningen av valet vittnar om i vilken grad Frankrike bedöms med svenska glasögon. Trots att Frankrike är ett land som borde vara viktigt för Sverige; som grundpelare i EU, permanent säkerhetsrådsmedlem, viktig handelspartner, hemensamma värderingar och kulturell bas för att bara nämna några exempel.
För att reda ut det franska politiska landskapet kan man beskriva det såhär: Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt skulle inte sätta sig i samma regering som Hamon och Mélenchon, med argumentet att de befinner sig för långt ut på vänsterkanten. Allianspartierna skulle aldrig samarbeta med Fillon eftersom han inte är tillräckligt marknadsliberal. Bara Åkesson och Le Pen skulle gärna ta armkrok. Detta innebär att alla svenska partier (med undantag för SD och eventuellt V och KD) är systerpartier till Macrons rörelse.
Träffande beskrivningar av samtiden
Varför är Macron allas kandidat? Macron beskriver orsakerna till dagens samhällsutveckling på ett nyanserat, men framförallt optimistiskt och sakligt sätt. Frankrike är tudelat – framförallt mellan stad och landsbygd, innerstad och förort. Därför behövs egentligen inga radikala förändringar i det Frankrike som faktiskt går bra och som blir bättre. Enorma insatser krävs däremot i de områden som halkar efter. Detta betyder dock att en hel del resurser måste förflyttas och en ny omfördelningspolitik komma till stånd.
Det säger ändå mycket inför det svenska valet. Men vi ska vara medvetna om att det, reformtröghet till trots, är betydligt lättare i ett land där omfördelning är en självklarhet, där identitetspolitiken sedan länge står högt på den politiska dagordningen, och där olika ekonomisk-ideologiska system vägs mot varandra. Fransmännen fick i detta val folkomrösta för eller emot nationell identitet/kulturell mångfald och samtidigt för eller emot ekonomisk protektionism/öppen global ekonomi. Och valet gjordes lätt tack vare fyra kandidater som representerade varsin tydlig linje. Det kommer bli svårare i Sverige.
Elin Andersdotter Fabre
Elin är projektledare för hållbara städer på Global Utmaning och har ett stort intresse för fransk politik. Hon har i flera perioder varit bosatt i Paris.
Foto: Stevie Ekkelkamp/Unsplash
