6 år sedan
DEBATT SYDSVENSKAN: Bygg staden för flickor och kvinnor och den fungerar för alla. Det skriver Elin Andersdotter Fabre, Rosanna Färnman och Inga Björk-Klevby den 7 januari.
Den numera världsomspännande kampanjen #Metoo har visat på enorma behov av att förbättra flickors och kvinnors livsvillkor. Magnituden av det sexuella våldet har blivit uppenbar.
När ofredanden sker i det offentliga rummet, på till exempel gator och torg eller i kollektivtrafiken, begränsas friheten för halva jordens befolkning. Många kvinnor och flickor oroas och drar sig för att röra sig fritt ute, särskilt andra tider än under dagen.
Modern stadsplanering, särskilt där den präglats av funktionsseparation, alltså bostäder i ett område, jobb i ett annat och fritidsaktiviteter i ett tredje, har blivit en pådrivande faktor för segregation och ojämlikhet.
Stadskärnor med närhet och kvarterskänsla har ställts mot satellitförorter långt från stadens övriga funktioner. Samtidigt har denna stadsplanering, i stort driven av män, gynnat just män. Till exempel kör fler män bil medan kvinnor i större utsträckning åker kollektivt, cyklar eller går. Stora summor som läggs på bilvägar skapar bättre förutsättningar för män än för kvinnor att få ihop vardagen.
Barn i förskoleåldern leker på lika villkor. Men i tonåren börjar många platser, torg, parker och idrottsanläggningar, att tas över av pojkar.
Idag skriver både regeringar och kommuner in jämställdhet i sina styrdokument och feministisk stadsplanering har börjat få stort intresse.
Tankesmedjan Global Utmaning har kartlagt goda lokala exempel över hela världen som visar hur feministisk stadsutveckling kan förbättra livsförhållanden för flickor bosatta i utsatta områden och även för andra samhällsgrupper.
Det gör att vi nu kan presentera konkreta riktlinjer för en feministisk stadsplanering och vad som på sikt kan fungera som policyrekommendationer för svensk stadsutvecklingspolitik. Feministisk stadsplanering och stadsutveckling kan användas som verktyg för att luckra upp och ändra de normer som idag gör flickor och kvinnor till en särskilt utsatt grupp.
* Bygg staden för flickor och kvinnor och den fungerar för alla. Rivs hindren för den grupp i befolkningen som är mest utsatt, skapas förutsättningar där alla andra också kan ta sin plats i staden.
*Gör i stor utsträckning tvärtom mot tidigare. Många goda exempel vi sett har brutit med gängse praxis. Nya tillvägagångssätt där berörda grupper är med från början och påverkar både prioriteringar och utformning av stadengår hand i hand med vad som idag anses vara god och hållbar stadsutveckling.
* Satsa på kollektivtrafik, gång- och cykelvägar. En utbyggnad av gång- och cykelvägar samt förbättrad kollektivtrafik innebär att kvinnor kan röra sig fritt. Det skapar även större möjligheter att ta sig fram med barnvagn och rullstol, och gör att förflyttning till fots kan ske riskfritt.
* Sätt upp bänkar, belysning och väderskydd. Platser där kvinnor, barn och äldre vill vistas ska vara multifunktionella och användbara året om. Bänkar som står mitt emot varandra stimulerar kommunikation och umgänge. Väl upplysta sittplatser i skydd för väder gör att fler kvinnor slår sig ner i stadsrummet. God belysning gör att en plats upplevs som mindre hotfull under dygnets mörka timmar.
* Satsa på synlighet och närvaro av allmänhet och myndigheter, som polis och vakter. Känslan av att det finns personer som ser vad som sker på en offentlig plats bidrar till säkerheten. Det uppmuntrar dessutom till positivt beteende.
* Inför fritt tillträde till offentliga utrymmen. När parker, museer eller restaurangterrasser kräver inträde, utesluts systematiskt resurssvagare delar av befolkningen.
* Designen ska generellt sett ha mänskliga mått och utgå från ett ögonhöjdsperspektiv. En plats som är tilltalande och funktionell är mindre utsatt för vandalisering och blir en positiv faktor för trygghetskänslan.
* Se till att platser har många olika funktioner. En trappa är ett bra exempel på ett arkitektoniskt element som kan ha flera syften och funktioner för att locka olika målgrupper. En trappa kan vara en plats att gå i, att sitta på, att stämma möte vid, en träningsplats, en lekplats eller en scen för framträdanden.
* Toaletter behövs för alla. Väl fungerande vatten- och sanitetslösningar måste finnas. Kvinnor blir mer sårbara än män när det inte finns tillräckligt många eller brist på toaletter och sanitetsanläggningar.
Med god stadsplanering kan segregation byggas bort. Därför välkomnar vi att flera av de kommuner som planerar nya stadsdelar visar intresse för att integrera ett jämställdhetsperspektiv i stadsplaneringen.
Det viktigaste i utvecklingen av en jämställd stad är att skapa inkluderande processer där flickor och kvinnor får möjlighet att komma till tals. Arbetslag med olika kunskap, till exempel arkitekter och socialarbetare, som kan lära av varandra utgör också ett steg i rätt riktning. Att det finns en kontinuerlig dialog med invånarna och lokala organisationer är en annan viktig komponent. På så vis kan stadsplanerare ta del av all den kunskap som krävs för att utvecklingen av ett visst område ska bli så hållbar som möjligt.
Övergången till ett mer jämställt och jämlikt samhälle kräver engagemang på alla nivåer. Feministisk stadsplanering och stadsutveckling kan användas som verktyg för att luckra upp och ändra de normer som idag gör flickor och kvinnor till en särskilt utsatt grupp. Det kan i sig påverka hur alla människor beter sig i det offentliga rummet.
För att uppnå en feministisk stadsutveckling krävs att man gör rätt från början. Allt annat blir dyrt för samhället.
Elin Andersdotter Fabre
programansvarig för Hållbara städer, vid tankesmedjan Global Utmaning
Rosanna Färnman
programansvarig för Hälsa och utveckling vid tankesmedjan Global Utmaning
Inga Björk-Klevby
senior rådgivare vid tankesmedjan Global Utmaning. Tidigare har hon varitvice-chef för UN habitat, FN:s boende- och bosättningsorgan
Läs hela artikeln på Sydsvenskan.
