5 år sedan
Sveriges bostadsmarknad måste anpassas till framtiden. Med mer trä i byggnadmaterialet och större möjlighet att anpassa bostäderna så att de kan fungera för både stora familjer och enpersonshushåll. Det skriver flera representanter för tankesmedjan Global utmaning i tidskriften ETC, fredagen den 14 juni.
”Sverige har länge saknat en bostadspolitik som tar hänsyn till bostadsmarknaden och till vad ny- och ombyggnad av bostäder kan bidra till i ett hållbart samhällsbygge. Det krävs ett nytt samlat grepp. Staten behöver sätta spelregler för fungerande samverkan.
Bostadsbristen med tilltagande trångboddhet och hemlöshet förvärras av en stor befolkningsökning. Problemen skärps med växande behov av anpassade bostäder till äldre och med unga som behöver flytta till studieorter, bilda hushåll eller ta arbete på annan ort.
När det statliga engagemanget upphörde på 1990-talet sjönk byggandet. Marknadsaktörernas intresse är främst attraktiva lägen i större städer. Det minskar möjligheter till upprustning och komplettering av befintliga områden och en rationell användning av beståndet. Utbudet av offentlig och privat service urholkas och alternativ för transporter utan bil försvåras. Förbättrad energiprestanda har minskat klimatavtrycket från bostäder men byggandets klimatpåverkan i form av material och resurser fortfarande står för cirka 20 procent av världens klimatutsläpp.
Den oberoende tankesmedjan Global Utmaning tar nu initiativ till att bredda diskussionen. Bostadspolitik rör hälsa, jämställdhet och trygghet. Den är en del av äldre-, ungdoms-, social-, integrations- och arbetsmarknadspolitiken. Och den rör miljön genom att bidra till klimatsmart byggande och stadsutveckling. Det handlar om ett bättre anpassat utbud på bostadsmarknaden, men i lika hög grad om att läka samman bostadsområden till hela samhällen. Vi vill utveckla följande frågor
1. Låt morgondagens nya bostäder läka gårdagens misstag
Nybyggnadsbehovet ska mötas i många mindre projekt som kompletterar den befintliga bebyggelsen i städer och mindre orter. Storskaliga projekt kan leda till att gamla misstag upprepas. Till- och påbyggnader både i täta stadsmiljöer och glesare områden måste ske med hänsyn till hur de påverkar hela området, stärker hållbar mobilitet och utrymmen för skolgårdar, skönhet i stadsrum samt gröna värden.
2. Minska segregation i städerna
Segregation är lika påtaglig i attraktiva stadsdelar som i stigmatiserade. Vid nybyggnad och ombyggnad måste sociala aspekter få ökad betydelse. Satsa samtidigt på individ och plats. Framgångsrika insatser riktade till individer kan annars förvärra utsatta områdens situation, då de som lyckas flyttar och lämnar bostaden till efterföljare utan valmöjligheter. Boende- och upplåtelseformer måste varvas bättre vid både ny- och ombyggnad.
3. Gör framtidens städer till kolsänkor och energiproducenter
Att binda koldioxid i byggkonstruktion är energieffektivt, billigt och har fler positiva effekter. Ersätt så långt det är möjligt stål och betong med trä i byggandet. Bebyggelsen kan bidra till lokalt producerad energi med lokal lagring, digital styrning och microgrid och då tillföra mer energi än den förbrukar.
4. Ge hållbara ombyggnadsåtgärder större utrymme i bostadspolitiken
Nuvarande bestånd behöver anpassas till ett ökat antal stora barnfamiljer, fler ensamhushåll samt en åldrande befolkning och främja återanvändning av material och inredning. Idag finns ingen samlad politik för ombyggnad. Ombyggnad bör ske tillsammans med nybyggnad utifrån områdens förutsättningar.
5. Modernisera nybyggnadsproduktionen för högre produktivitet och hållbara materialval.
Klimatsmarta och hållbara materialval, systematisering, volymelement och prefab i fabriker öppnar för fler aktörer, ökad konkurrens och en snabbare byggprocess med minimalt materialsvinn. Redan nu finns rationell, flexibel och smart industriell produktion som kan vägleda branschen – men de är undantag.
De utmaningar som ligger i punkterna ovan kan inte enbart mötas med generella åtgärder (finansiella, miljö- och byggregler). Förutsättningarna varierar starkt mellan olika delar av landet. Framtida boendemönster och bostadsformer ser annorlunda ut i framtiden. En statlig bostadspolitik måste vara situationsanpassad och robust.
Vår modell bygger på att samverkan måste löna sig. Vi vill bygga vidare på erfarenheter från statligt stöd i hållbarhetsprojekt och göra modellen tillämpbar i hela landet utifrån kommunernas bostadsförsörjningsansvar. Kommuner behöver ta fram områdesprogram för upprustning och nybyggnad i samverkan med fastighetsägare och boende, där kommunerna förbättrar stadsrum, utemiljön och den gröna infrastrukturen samt underlättar för komplementfunktioner och hållbart resande berörda byggherrar genomför om-/till-/nybyggnad utifrån tekniska och sociala hållbarhetskriterier fastighetsförvaltare och arbetsförmedling underlättar instegsjobb i samband med bygg- och upprustningsprojekt.
Vår modell förutsätter att staten skapar stabila förutsättningar för att denna partssamverkan. Incitamenten kan bestå av lånegarantier, bidrag till investeringar i infrastruktur, riktade arbetsmarknadsinsatser om samverkan samtidigt bidrar till mål för klimat och social hållbarhet. Vår modell är en form av samhällskontrakt.”
Artikeln är publicerad i original i tidskriften ETC den 14 juni 2019.
Agneta Modigh Tham
Styrelseledamot Villa San Michele, fd Boverket*
Albert Edman Verksamhetskoordinator
Strategisk utveckling på Umeå kommun*
Carl-Johan Engström
Professor emeritus vid Kungliga Tekniska Högskolans avdelning för samhällsplanering och miljö*
Christer Larsson
Stadsbyggnadsdirektör Malmö, Adj professor i arkitektur Lunds universitet*
Elin Andersdotter Fabre
Programansvarig hållbara städer på tankesmedjan Global Utmaning
Erik Stenberg
Arkitekt och lektor vid Kungliga Tekniska Högskolan
Gunnel Forsberg
Professor emerita i kulturgeografi vid Stockholms universitet*
Gun-Britt Mårtensson
fd förbundsordförande i HSB*
Inga Björk Klevby
Ambassadör, fd vice verkställande direktör för UN-Habitat, Afrikanska utvecklingsbanken, Internationella Valutafonden (IMF)*
Krista Kampus
fd chef för Baltic 2030 vid Östersjöstaternas råd*
Kristian Skånberg
Nationalekonom vid SEI*
Malin Bosaeus
Expert innovation och social hållbarhet inom stadsutveckling *
Monica Andersson
Lektor i statsvetenskap på Stockholms Universitet*
Monica von Schmalensee
Partner och arkitekt på White Arkitekter*
Sara Borgström
Biträdande lektor i hållbar stadsutveckling vid Kungliga Tekniska Högskolan*
Sona Rashid
Global Shaper vid World Economic Forum*
Thomas Melin
Rådgivare till Mistra Urban Futures*
Torbjörn Suneson
Professor vid Sveriges Lantbruksuniversitet, Landskaps-
arkitekt, fd Trafikverket*
Tove Ahlström
VD på tankesmedjan Global Utmaning
Victoria Kalén
Strategisk rådgivare hållbart byggande på WSP Sverige
* Senior rådgivare på tankesmedjan Global Utmaning