5 år sedan
Den 21 augusti skrev Tove Ahlström och Ingmar Rentzhog tillsammans med 7 medförfattare en debattartikel i Aftonbladet som uppmanade de svenska fackförbunden att använda strejk som medel i klimatkampen. Elektrikerförbundet svarade på detta och menade på att strejk inte är rätt väg att gå då facken och arbetsgivarorganisationerna är överens i dessa frågor. Idag, 30 augusti, kan du läsa slutrepliken från Tove Ahlström, Ingmar Rentzhog och de 7 medförfattarna, i Aftonbladet.
”Slutreplik:
Den samlade fackliga bedömningen är att strejk för klimatet inte är rätt väg att gå. Vi påminner fackförbunden om hur de med strejkvapnet som en av sina många handlingsvägar har bidragit till att diktaturer fått ge vika för demokrati, att apartheid avskaffats och att det vi nu ser som självklara rättigheter på arbetsmarknaden införts i Sverige och andra länder.
Klimatfrågan får ses som en minst lika avgörande utmaning för mänskligheten, och det är synd att helt avfärda strejkmöjligheten som ett påtryckningsmedel för en omställning i linje med Parisavtalet och vetenskapen.
/…/
Elektrikerförbundet adresserar sina fackliga kollegor med ”Det är dags att vi slutar stå vid sidan av, och börjar agera mot klimatförändringarna. Vi kan bättre”. Vi delar denna inriktning; andra fackförbund har skrivit till oss med allmänt hållna klimatskrivningar, utan åtaganden, löften eller ens ambitioner om en höjd takt i klimatarbetet.
Flertalet av fackförbunden som svarat oss har inte heller på sin webbplats några konkreta klimatmål alls för sin egen verksamhet – en tydlig kontrast gentemot näringslivet.
På svensk arbetsmarknad avgörs mycket i förhandlingar mellan parterna; en process som genom åren fungerat väl och som politik, näringsliv och arbetarrörelse i allt väsentligt vill hålla fast vid. Men den förutsätter att parterna upplevs som legitima, och här vill vi fästa fackförbundens uppmärksamhet på att dagens unga – millennials, generation y, z och generation Greta – fäster mycket stor vikt vid klimat- och hållbarhetsfrågorna.
Orsaken är enkel: Det är deras livsvillkor det handlar om. Om fackförbunden inte upplevs som relevanta i dessa frågor, är fackens generella legitimitet och representativitet i farozonen. Vi vädjar alltså till facken att av ren självbevarelsedrift höja och förtydliga klimatambitionerna, i den egna verksamheten och som part i avtalsrörelser.
Utöver det uppmanar vi facken att ta tydlig politisk ställning för ett näringsliv och arbetsliv innanför naturens gränser, och att om nödvändigt också använda strejkvapnet för att uppnå det. Det finns inga jobb på en död planet.
Klimatfrågan är akut. Varken business as usual eller gårdagens fackförbund duger längre. Det är dags att sluta stå vid sidan av. Facken kan bättre.”
Mattias Goldmann, vd för tankesmedjan Fores
Frida Berry Eklund, talesperson, Föräldravrålet
Karin Sundby, ordförande, Klimatriksdagen
Ingmar Rentzhog, vd för We Don’t Have Time
Pia Björstrand, talesperson, Klimataktion
Tove Ahlström, vd för Global utmaning
Per-Anders Jande, ordförande, Svensk mat- och miljöinformation
Texten är ett utdrag, läs hela svaret på Aftonbladet Debatt