6 år sedan
Det är i första hand på lokal nivå som den globala fattigdomen kan bekämpas och klimatförändringarna vändas. Det innebär till stor del i våra städer, där redan majoriteten av jordens befolkning bor och arbetar, det skriver Elin Andersdotter Fabre och Johan Hassel på DN Global Utveckling.
FN:s globala agendor – som Agenda 2030, Parisavtalet, den Nya Urbana Agendan och nu senast Havskonferensen – ger vår generation en unik möjlighet att utrota fattigdomen och vända klimatförändringarna. Det gemensamma mottot om leave no one behind förpliktigar dessutom inkludering och arbete för social hållbarhet. Men för att målsättningarna ska bli verklighet är det i stor utsträckning på lokal nivå det måste ske. Det betyder att globala agendor, trots att de bygger på mellanstatliga beslut, framförallt blir lokala.
Idag lever en miljard, en sjundedel av jordens befolkning, i informella urbana slumområden. Afrika, söder om Sahara, urbaniseras lavinartat. Vissa städer förväntas tiodubblas inom kommande generation. Ojämlikheten mellan stadsdelar och mellan stad och landsbygd ökar redan, även i Sverige. Då 70 procent av världens BNP och energianvändning genereras i de snabbt växande städerna kommer genomförandet av de globala agendorna att stå och falla med stadsutvecklingen. Men det är även städerna som står för lösningen.
Norden är i detta sammanhang en region som utmärker sig. Ingen annanstans i världen karakteriseras styrmodellen av ett så långtgående lokalt självstyre och kommunal skattefinansiering. Merparten av välfärdsuppdraget ligger därmed på stadsnivå. Dessutom karaktäriseras vår nordiska governance-modell av unika samarbetsformer och metoder. Vi inte bara kan, utan måste, dela med oss av vår erfarenhet och kunskap till andra städer globalt, som ett stöd för genomförandet av hållbarhetsagendorna.
Men det krävs ett paradigmskifte i Sverige. Den nationella politiken och förvaltningen behöver ta ansvar, stödja och samtidigt förenkla regler och lagstiftning som ofta hindrar kommunerna, så de kan fortsätta sitt viktiga arbete med att genomföra hållbarhetsagendorna. Inom OECD har redan de flesta länder en fungerande sammantagen urbanpolitik. Vi ser det därför som ett steg i rätt riktning att Miljö- och stadsutvecklingsminister Karolina Skog (MP) håller på att ta fram mål för stadsutvecklingen. Vi hoppas att samverkan med genomförande aktörer kommer vara centralt i formuleringen av politiken.
Om inte biståndsstrategierna snabbt anpassar sig till den nya verkligheten finns risk att de blir verkningslösa. Det krävs även att det svenska utvecklingssamarbetet och biståndspolitiken ser den förändring som skett i världen och i samarbetsländerna. Om inte biståndsstrategierna snabbt anpassar sig till den nya verkligheten finns risk att de blir verkningslösa, och i värsta fall kontraproduktiva. Fattigdom är relativ och en dollar räcker oftast betydligt längre på landsbygden än i staden. Ohållbar tillväxt av dessa nya städer kommer ha förödande konsekvenser på jordens klimat. Vi är därför positiva till att det nya biståndspolitiska ramverket för första gången lyfter urbaniseringen. Men policyramverk måste åtföljas av nya prioriteringar i verksamheten och vi hoppas att Sida framöver återigen gör en kraftsamling kring sitt urbanstöd där de sociala frågorna med människor välbefinnande i centrum får en naturlig och viktig plats.
Tankesmedjan Global Utmaning tog i vintras initiativet till en nordisk deklaration för genomförandet av den Nya Urbana Agendan och mål 11 om hållbara städer, tillsammans med ett nätverk bestående av tusen personer från hundra organisationer. Det var vi först i världen med att göra. Om vi i Sverige kan kombinera målen i Agenda 2030 med framförallt Klimatavtalet och den Nya Urbana Agendan täcker vi in både vad vi ska göra, och hur det ska ske, något som tankesmedjan synliggjorde i juni genom en internationell konferens.
Det är därmed hög tid att vi på riktigt börjar använda Agenda 2030 och den Nya Urbana Agendan som de verktyg de verkligen kan vara. Sverige behöver därför ett forum för genomförandet och en plattform för kapacitetsutveckling, där vi tillsammans kan samla och utveckla den kunskap som behövs, samtidigt som vi måste ta globalt ansvar och dela med oss av våra verktyg. Tankesmedjan Global Utmaning har tagit initiativ till ett Nationellt Urbant Forum i samarbete med FN, med syftet att vi vill stödja regeringen att ta fram en nationell urbanpolitik.
Men det kräver att regeringen, om det så gäller bostadskrisen, biståndsramverk eller miljömål, börjar anpassa sin politik till den urbana verkligheten och det lokala genomförandet som bevisligen måste till. Agenda 2030-delegationens handlingsplan som lyfter hållbara städer och minskad ojämlikhet som prioriterade områden är ett steg i rätt riktning, men den kommer inte genomföra sig själv. Därför kommer vi i höst följa upp med ett Call for Action.
Vi hoppas att det kan hjälpa den svenska regeringen att gå från ord till handling. Och anpassar politiken på ett sätt som gör en hållbar omställning möjlig, lokalt såväl som globalt. För utan en lokalt hållbar omställning, är det kört för en hållbar global utveckling.
Johan Hassel, vd tankesmedjan Global Utmaning
Elin Andersdotter Fabre, programansvarig Hållbara städer tankesmedjan Global Utmaning
