6 år sedan
När nästa kris kommer står vi mitt uppe i en nödvändig och storskalig klimatomställning. Men en omställning är nödvändig och kanske kan den rent av hejda den klassiska konjunkturnedgång vi väntar på. Den postfossila ekonomin har oanade möjligheter. Vi har ett par år på oss att vända på kolskutan om våra barn ska ha en rimlig chans till ett gott liv. Det skriver Staffan Laestadius, professor emeritus i industriell utveckling vid Kungliga tekniska högskolan och ledamot i Global Utmanings styrelse, i Västerbottens-Kuriren, den 2 oktober.
”Denna höst, tio år efter den stora finanskrisen 2008, skrivs många retrospektiva analyser av den bubbelekonomi som ledde fram till konkursen för Lehman Brothers, för de gigantiska skattefinansierade räddningspaket som lanserades för att hålla det finansiella systemet på fötter och av de miljontals människor, främst i USA, som drevs från sina hem. När dimmorna skingrades hade många av de fattigaste blivit fattigare och många av de rikaste behållit eller rent av ökat sina förmögenheter.
Många krisanalyser riktar blickarna på finanskapitalismens inneboende instabilitet. Jag ska inte här ger mig in i diskussionen om huruvida de åtgärder som under senare tid vidtagits inom det internationella banksystemet är tillräckliga för att bringa ordning i de globala kapitalrörelserna.
Vid den förra krisen, 2009, sjönk OECD-ländernas CO2-utsläpp med sju procent. Av en händelse råkar det vara så mycket som utsläppen minst måste reduceras varje år under ett par decennier framöver – inte bara enstaka krisår – om vi ska ha en chans att bromsa den klimatkatastrof som nalkas. Men efter krisen har den gamla och ökande utsläppsbanan återupptagits och de globala utsläppen är nu högre än någonsin. Användningen av fossila bränslen ökar på global nivå snabbare än de förnybara. Inte minst gäller det olja och gas där nya rekordnivåer uppnås: oljeproduktionen är nu uppe i 100 miljoner fat om dagen.
Huruvida kampen mot klimatförändringarna kommer att bidra till nästa kris må vara osagt. Klart är att världens fossilbaserade industri till stor del är kraftigt övervärderad och att två tredjedelar av alla kända fossila reserver måste bli kvar i jorden om vi ska ha en rimlig chans att bromsa klimatförändringarna. Hur den värdenedskrivningen, som är i storleksordningen 25 000 miljarder USD, och åtföljande anpassningar i den reala ekonomin – läs ”produktionen av fossilrelaterade varor och tjänster” – ska gå till vet vi inte.
Nedskrivningen av de fossilbaserade företagens tillgångar kan inte räddas med gigantiska skattefinansierade räddningspaket. Omställningen kommer att medföra att fossilbaserade aktiviteter läggs ned och måste innebära att förnybara aktiviteter byggs upp om man vill undvika arbetslöshet. Kolgruvorna måste stängas. En hel del pensionskapital kommer att gå förlorat. På toppen av detta har vi de kostnader som väntar till följd av de klimatförändringar vi redan intecknat, det vill säga som följer av de utsläpp vi redan gjort.
När krisen nalkas kommer de traditionella krismedicinerna inte att vara tillgängliga. Gigantiska generella expansiva åtgärder av traditionellt snitt duger inte eftersom omställningen till en postfossil värld innehåller stora åtstramningar: bilåkandet måste minska. Flygandet likaså. Prylkonsumtionen ska minska. Köplusten ska inte återupprättas på generell nivå. Sysselsättningen måste återskapas inom den förnybara sektorn.
Visst är det svårt. Och visst är det motigt. Svårt, eftersom hela vår tankevärld och våra systemlösningar genomsyras av fossilberoendet: vår syn på restider och avstånd till exempel och hur vi byggt upp vår infrastruktur för arbete, liv och mobilitet. Vi har svårt att föreställa oss det goda livet utan fossil energi. Men det går: vi har tekniken, det gäller bara att tänka annorlunda.
Motigt, ty oavsett om vi anlägger ett individperspektiv eller ser oss som svenskar så är vi en droppe i havet: vad spelar det för roll vad jag gör så länge de andra struntar i allt? Men den inställningen leder till katastrof. Om inte vi tar initiativ till förändring – vem ska då göra det? Vi kan ta ledningen i en snabb omställningsvåg. Över hela världen letar folk efter förebilder i omställningen bort från fossilberoendet. De kommer att följa efter. Så sker förändringar.”
Texten är ett utdrag, läs hela artikeln på Västerbottens-Kuriren.
Omslagsbild: Andrew Wulf på Unsplash
