6 år sedan
Hur stadsplanerar man ”feministiskt”? Tankesmedjans programansvariga för Hållbara Städer, Elin Andersdotter Fabre, guidar kring några tips på vad kommuner, stadsplanerare, arkitekter och beslutsfattare som vill skapa en mer jämställd och jämlik stadsmiljö ska tänka på. Slutsatser från halvtidsstudien #UrbanGirlsMovement – från lokala goda exempel till globala lärdomar.
De viktigaste stegen i utvecklingen av en jämställd stad är att skapa inkluderande processer där flickor och kvinnor får möjlighet att komma till tals. Att skapa multidisciplinära team som kan lära av varandra utgör också ett steg i rätt riktning. Utöver dessa två är medborgardialogen en viktig komponent. På så vis kan stadsplanerare ta del av all den kunskap som krävs för att utvecklingen av ett visst område ska bli så hållbart som möjligt. Det är ovanligt att dessa tre kriterier samtidigt tas i beaktande inom branschen idag.
Arkitekter och planerare har möjlighet att skapa inkluderade processer och måste börja ta ansvar för att detta sker. Det är dock fler än dessa aktörer som bär ett ansvar för att skapa trygga och inkluderande offentliga miljöer. Resan mot ett mer jämställt och jämlikt samhälle kräver engagemang på alla nivåer. Varken feministisk stadsplanering eller stadsutveckling kan ensamt omkullkasta könsmaktsordningen eller segregationen, men de kan användas som verktyg för att luckra upp och vidga de normer som gör flickor och kvinnor till en särskilt utsatt grupp idag. Det kan i sig påverka hur människan beter sig i det offentliga rummet.
Studien med goda exempel inom projektet #UrbanGirlsMovement, har givit upphov till en rad konkreta förbättringsförslag. De riktar sig till kommuner, stadsplanerare och lokala beslutsfattare som vill skapa en mer jämställd och jämlik stadsmiljö. Några av slutsatserna är:
1. Kollektivtrafik, gång- och cykelvägar
Rörelsefrihet och goda transportmöjligheter genom en utbyggnad av gång- och cykelvägar samt förbättrad kollektivtrafik innebär att unga kvinnor kan röra sig fritt. Det skapar även större möjligheter för framkomst med barnvagn och rullstol samt ser till att förflyttning till fots kan ske riskfritt. Inskränkningar av rörelsefriheten är resultatet av normer som premierar stadsplanering där bilen står i centrum och där utrymmet för gångtrafikanter minimeras.
2. Bänkar, belysning och väderskydd
Platser där kvinnor, barn och äldre kan vistas på ska vara multifunktionella och användbara året om, det kan vara bänkar som står mitt emot varandra vilket möjliggör kommunikation och umgänge, samt väl upplysta sittplatser i skydd för väder. Detta för att motverka att kvinnor mer sällan stannar på en plats där det inte finns sittplatser, vilket gör att mannens dominans av stadsrummet reproduceras av stadsplaneringen. God belysning gör att en plats upplevs som mindre hotfull under dygnets mörka timmar. En stad där kvinnor inte har tillgång till staden under dygnets alla 24 timmar, är inte en jämställd stad.
3. Säkerhet
Synlighet och närvaro av allmänhet och myndigheter som polis och vakter. Känslan av att det finns någon som ser vad som sker på en offentlig plats bidrar till säkerhet. Det uppmuntrar dessutom till ett positivt beteende.
4. Det offentliga rummet utan inträde
Fritt tillträde till offentliga utrymmen. När semi offentliga eller semi-privata utrymmen som parker, museer eller restaurangterrasser kräver inträde, utesluts systematiskt resurssvagare delar av befolkningen.
5. Mänsklig design
Välanpassad design i den urbana sfären skapar attraktiva mötesplatser. En plats som är tilltalande och funktionell kommer automatiskt skilja sig från resten av stadens design. En sådan plats är mindre sannolik att bli vandaliserad och kan bli en positiv faktor för trygghetskänslan. Designen ska generellt sett ha mänskliga mått och utgå från ett ögonhöjdsperspektiv.
6. Multi-funktionella platser
Flexibilitet, det vill säga arkitektoniska element som kan uppfylla flera syften och funktioner för att locka till sig olika målgrupper. En trappa är ett bra exempel, den kan vara en plats att gå i, att sitta på, att stämma möte vid, en träningsplats, en lekplats eller en scen för framträd anden.
7. Toaletter för alla
Väl fungerande vatten- och sanitetslösningar. Kvinnor blir mer sårbara än män när det inte finns tillräckligt med, eller brist på toaletter och sanitetsanläggningar.
Elin Andersdotter Fabre
Elin Andersdotter Fabre är programansvarig för Hållbara städer på tankesmedjan sedan 2015. Hon har arbetat mycket med det lokala genomförandet av de globala agendorna för hållbar utveckling; som New Urban Agenda, Agenda 2030 och mål 11. Under våren 2018 kommer hon tillsammans med Botkyrka kommun att starta en hubb för feministisk stadsplanering. Läs mer om feministisk stadsutveckling i halvtidsstudien #UrbanGirlsMovement – från lokala goda exempel till globala lärdomar.
Foto: Maheko/Unsplash
