Debatt: ”Vi vuxna bör också klimatprotestera”

/…/

Klimatpolitiska rådet, vars expertledamöter har i uppdrag att utvärdera om regeringens politik är förenlig med klimatmålen, konstaterar dock i sin senaste rapport att minskningen av utsläpp i Sverige går alldeles för långsamt för att nå nettonollutsläpp år 2045. Som rådet sammanfattar saken: ”Detta är allvarligt. Vi borde accelerera, men i stället har vi tre år i rad haft en utsläppsminskning på mindre än 1 procent. Det räcker inte på långa vägar.”

Det är av största vikt att driva på en omfattande samhällelig förändring och inte bara engagera sig i en personlig klimatvänlig livsstil.

Förutom att genomföra mer offensiva åtgärder, såsom ett slutdatum för användningen av fossila drivmedel som klimatpolitiska rådet föreslår, kan tillstånd exempelvis inte ges för storskalig verksamhet som kraftigt ökar växthusgasutsläppen. Informations- och mobiliseringskampanjer behövs också. Här gör delar av civilsamhället redan viktiga insatser men detta är uppenbarligen inte tillräckligt. Det yttersta ansvaret ligger på de folkvalda och på svenska myndigheter att få alla invånare och centrala aktörer delaktiga i den omfattande omställning som klimatkrisen kräver.

Klimatdebatten har kretsat mycket kring individens ansvar. Individuella livsstilsändringar är givetvis viktiga. Officiell utsläppsstatistik, redovisad av Naturvårdsverket, visar dock tydligt att sådana förändringar är långt ifrån tillräckliga. Inrikes lastbilstransporter och svensk industri står exempelvis för betydande utsläpp. Det är alltså av största vikt att driva på en omfattande samhällelig förändring och inte bara engagera sig i en personlig klimatvänlig livsstil.

Om Sverige når nettonollutsläpp under de kommande decennierna skulle detta väcka stor internationell uppmärksamhet och få positiva spridningseffekter till andra länder. Möjligheterna skulle öka att kunna undvika de värsta scenarier som det varnas för i FN:s omfattande och grundliga klimatrapport från 2018.

Klimatpolitiken behöver snarast uppvisa mer konkreta resultat och öka takten på utsläppsminskningen. Så länge detta inte sker delar vi helt de ungas uppmaning om behovet av att vi vuxna engagerar oss. Även den som någon gång behöver flyga har all anledning att protestera.”

Debattartikeln är undertecknare 171 forskare, däribland:

Thomas Hahn, docent, Stockholm resilience centre

Karl Hallding, senior research fellow, Stockholm environment institute

Moa Mårtensson, forskare, statsvetenskap, Uppsala