3 år sedan
”Det blåser upp till strid i EU. I ena ringhörnan finns Sverige som en del av de ”sparsamma fyra” – ”frugal four” som Financial Times döpt Sverige, Nederländerna, Österrike och Danmark till. Bakgrunden är långtidsbudgeten samt det återhämtningspaket som EU-kommissionen nyligen presenterat.” Anders Wijkman, senior rådgivare till Global Utmaning skriver på Hagainiativet om Sveriges position i EU.
Striden om långtidsbudgeten har pågått en längre tid. EU-kommissionen vill att budgeten skall uppgå till 1,3% av den samlade BNP i EU. Sverige går inte med på mer än drygt 1%. Skillnaden i reda pengar är stor, mycket stor.”
Vad gäller återhämtningspaketet är det förslag som EU-kommissionen lagt på bordet unikt, både till storleken och till formen – en blandning av lån och bidrag. Sverige vill bara gå med på att stödet går ut i form av lån och ifrågasätter storleken. Det märkliga i situationen är att Tyskland – som länge stod för samma, strikta linje – nu har svängt och är beredd att acceptera ett historiskt stort stödpaket och dessutom att betydande delar går ut i form av bidrag. Att Tyskland tog detta steg är ett bevis på hur viktig sammanhållningen i EU är för Angela Merkel. Hon inser att vare sig Italien, Grekland eller Spanien tål några nya stålbad.
Europa står inför en rad utmaningar. Högst upp på listan står den ekonomiska krisen som en effekt av COVID-19. Många experter befarar att den nedstängning som skett av våra samhällen kan resultera i en lång och djup recession. Parallellt finns också de ökande riskerna för ett alltmer instabilt klimat, utarmade ekosystem och förlusten av biologisk mångfald. Kopplingarna mellan klimatförändringen, den ekologiska krisen och pandemin är flera. Människorna och de vilda djuren har kommit allt närmare varandra när skogar skövlas. Ett varmare klimat gör därtill att nya sjukdomar gör entré i vår del av världen.
Ytterligare en utmaning består i det haltande samarbetet över Atlanten. Donald Trump ägnar mycken kraft åt att rasera de institutioner av samarbete som mödosamt byggdes efter andra världskriget. /…/ Hans gode vän Putin bidrar på sitt sätt till ansträngningarna att splittra och söndra den europeiska kontinenten.
I detta svåra och kritiska läge är sammanhållningen inom EU viktigare än någonsin. Den nya EU-kommissionen står inför ett antal elddop som i stor utsträckning kretsar kring långtidsbudgeten och stimulanspaketet. Både vad gäller budgetens storlek och nivån och inriktningen på stimulanspaketet. Kampen är hård mellan dem som vill gå tillbaka till ”det normala” och dem som vill utnyttja krispaketet till att stötta omställningen till en fossilfri ekonomi.
Man hade hoppats att den svenska regeringen skulle hålla EU-flaggan högt och driva på för ett fördjupat samarbete. Istället agerar Sverige som något av motvalls käring. Inställningen i budgetfrågan är extremt återhållsam i ett läge där Storbritannien lämnar och där tillväxten i ekonomin förutspås sjunka kraftigt. Sak samma gäller inställningen till återhämtningspaketet. Inser man inte att både länder som Italien, Grekland och Spanien drabbats extremt hårt och att deras ekonomier inte tål att skuldbördan växer?
Det finns självklart delar av EU:s budget som kan ifrågasättas. Stödet till jordbruket är en sådan. Vidare är kontrollen av hur pengarna används ett reellt problem i vissa medlemsländer. Det rimliga vore att Sverige riktade in sig på förändringar i budgetens sammansättning, som tex mindre pengar till jordbruket. Vidare borde man kräva att arbetet mot korruption skärps.
Men istället agerar man snåljåp.
/…/
Vad tror finansministern skulle inträffa om klyftan mellan norra och södra Europa vidgades? De enda som skulle vinna på detta är Trump, med hans ”Amerika först”, och Putin.
En del av de ekonomiska problemen i Syd-Europa är kopplade till eurosamarbetet. Tyskland har i decennier tjänat bra på euron medan länderna i syd haft stora problem med sin konkurrenskraft – problem som varit svåra att tackla inom ramen för den gemensamma valutan och i ett läge där EU centralt saknat resurser att agera. Krisen i Europa är sålunda sammansatt. Men att i det läget Sverige väljer att ställa sig vid sidan om och motarbeta den lösning som nu växer fram i Europas mitt är tragiskt.
Sveriges hållning är inte bara regeringens ansvar. Samtliga partier tycks vara överens om att driva en återhållsam linje både vad gäller budgetfrågan och stimulanspaketet. Är rädslan för SD så stor – även bland traditionellt EU-positiva partier – att man väljer att vika ned sig? I så fall låter man kortsiktiga taktiska överväganden trumfa vad som är långsiktigt bra både för EU och för vårt land.
Nu närmar sig sanningens minut. Jag kan bara hoppas att svenska regeringen släpper sin minimalistiska hållning och inser värdet av att ge Europa en stark nystart efter pandemin och en budget som gör att alla de utmaningar Europa står inför kan tacklas effektivt och med långsiktighet.
Anders Wijkman, Senior rådgivare Global Utmaning, Ordförande Climate-KIC (Innovationsprogram på EU-nivå för transformationen till en fossilfri ekonomi), tidigare Europaparlamentariker.
Texten är ett utdrag, läs inlägget i sin helhet på Hagainitiativet
