6 år sedan
I en allt mer orolig värld, där demokratin och yttrandefriheten inskränks på flera håll, över 60 miljoner människor är på flykt och jordklotet blir allt varmare, blir de uppsatta målen i Agenda 2030 allt viktigare att uppnå. I skuggan av Trumps utspel på twitter förändras världen. Under tankesmedjans åttonde samtal på Kulturhuset diskuterades vilka globala partnerskap som kommer att krävas för en fredlig och hållbar utveckling och vad en ny, multipolär världsordning innebär.
– Varför väljer så många människor att genom demokratiska val rösta på auktoritära ledare? Det frågade sig Annika Söder, kabinettsekreterare på utrikesdepartementet, som var inbjuden till Kulturhuset för att prata om Sveriges roll i den nya multipolära världsordningen. Hon förklarade att en global finanskris, migrationskris, Brexit och negativa utvecklingar i flera länder försvårat arbetet för säkerhetsrådet. Det har skett en utveckling i världen där många länder går i en mer auktoritär riktning.
– Det är inte helt enkelt att navigera svenska intressen i en allt mer komplex värld. Just nu är skiftningarna extra dramatiska. Allianser bli viktigare i en värld där det blir svårare att samarbeta, fortsatte hon och påpekade de nya kommunikationsverktygens inverkan på det politiska klimatet.
Söder fortsatte med att berätta om Sveriges roll på den nya politiska kartan och förklarade att det blir allt svårare att navigera sig inom bland annat EU. För Sverige är ett fungerande EU avgörande, men frågan är om EU kommer fortsätta agera som en global aktör eller istället bli mer introvert? Söder menade att ett fokusskifte måste ske inom EU; fokus måste ligga på den gemensamma säkerheten och inte den enskilda säkerheten.
”Framtiden är inte som den brukade vara”
Det sade Malin Oud, som är chef på Raoul Wallenberg Institutets Stockholmskontor. Hon förklarade att vi står inför stora utmaningar när det kommer till mänskliga rättigheter och demokrati, och att Europa inte kan ta dessa för givet. USA och EU som aktörer för mänskliga rättigheter har försvagats drastiskt och vi ser idag en utveckling i en allt mer introvert, auktoritär och protektionistisk riktning.
Även Börje Ljunggren, asienkännare och tidigare ambassadör i Kina och Vietnam, tydliggjorde hur världen förändrats. I boken Den kinesiska drömmen, Xi, makten och utmaningarna, förklarar han att fler stormakter har växt fram, vilket skapar ett maktskifte i världen.
– Världen är på väg från bipolär till multipolär med Kina och USA som primära poler.
Ljunggren menade att vi upplever ett paradigmskifte där bland annat globaliseringen ifrågasätts med framväxande nationalism, terrorism och en ohållbarhet i den globala ekonomin. Kinas uppgång ekonomiskt till världen största ekonomi ger landet större politiskt inflytande och makt i världen. Globaliseringen har till skillnad från USA och EU lyft Kina och som en effekt av Trumps agerande ges Kina större utrymme och en ny trovärdighet internationellt. USA och Kina är vår tids viktigaste relation, de är epicentrum av den pågående maktförskjutningen. Ljunggren drog slutsatsen att USA och Kinas klyfta kommer växa. Kina söker en större roll i världen, men väst kan inte lösa det med nationalism och protektionism. ”Ska vi ha en värld som lägger pengarna på försvar eller innovation och tillväxt?” frågade sig Ljunggren som avslutning.
Unga måste få plats i utrikespolitiken
– Vi är den första generationen som kommer få det sämre än våra föräldrar. Det förklarade Rosaline Marbinah, som är vice ordförande i Landsrådet, Sveriges Ungdomsorganisationer (LSU), och fortsatte:
– Det vi ärver är inte förutsättningarna, utan det vi ärver är problemen.
Trots dessa motsättningar var Marbinah övertygad om att ungdomar är en organiserad kraft i samhället att räkna med, men det förutsätter att utrikespolitiken görs mer relevant och ger ägandeskap till ungdomar. Marbinah nämnde säkerhetsrådets resolution 2250 som ett verktyg som kan reformera och flytta ungdomar som en marginaliserad grupp då de för första gången erkänns ungdomar som fredsbyggare. Marbinah nämnde även ungdomarnas roll i det pågående paradigmskiftet och förklarade att det är ungdomar som bär på hållbarheten, och står i många fall för globaliseringens kraft. Fortsättningsvis måste ungdomarna få en vital roll och bli inkluderade i globala agendor som Agenda 2030, då det är de som kommer att ansvara för den, avslutar Marbinah.
Läget i Iran
För att exemplifiera ungdomarnas roll i utrikespolitiken berättade Rouzbeh Parsi, lektor i Mänskliga Rättigheter vid Lunds Universitet och direktör för European Iran Research Group, om Irans utveckling. Han beskrev Iran som ett land i omvandling, både geografiskt, politiskt och ideologiskt. Det är ett ungt land med en medianålder på 28 år, till skillnad från medianåldern i EU-länderna som är 42 år. Iran är således ett land under ideologisk transformation med en ungdom som allt mer främjar sig från idén om revolution samtidigt landet styrs ideologiskt av personer vars formativa tid var revolutionen på 1980-talet. Parsi förklarade att det krävs att det internationella samfundet är villiga att hjälpa till i den här omvandlingen. Europas dominans över världen ur ett historiskt perspektiv och den multipolaritet som uppstod under 1800-talet är ett arv från just den tiden. Den multipolaritet som vi är på väg in i finns det ingen given ram för vem som bör ha makten. Utöver EU är även länder som Brasilien, Turkiet och Iran också spelare i den nya multipolariteten, och i den bemärkelsen har ungdomarna en vital roll.
Annika Söder avslutade med att förklara att EU:s processer är komplicerade och långsiktiga medan populisterna har kortsiktiga visioner med ”quick fixes”. Hon menade att sådana inte finns, utan att politiker har ett ansvar att förklara komplicerade processer och nå ut med att det finns positiva vägar framåt. ”Det handlar om att organisera sig på det ena eller andra sättet”, var ett budskap Söder skickade med till publiken.
Text och foto: Emelie Anneroth
