Debatt: ”Minskade klimatutsläpp ger också andra stora vinster”

Åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser medför ofta kostnader, men inte alltid. Den som släcker en lampa som är tänd i onödan gör en ekonomisk besparing och kostnaden för att lägga ett lock på kastrullen är försumbar. Lågenergilampor kostar initialt men är klart lönsamma. Det gäller även för merparten åtgärder för energi­effektivisering inom industrin.

I andra fall handlar det om investeringar som ändå ska ske, men som får en ny utformning som kan vara billigare eller dyrare. Likväl innebär många klimatåtgärder kostnadsökningar. De motiveras i regel med att kostnaderna för ett ändrat klimat är ännu större, vilket gör åtgärderna samhällsekonomiskt lönsamma. Sådana kalkyler eller överväganden är viktiga men de lider ofta av att klimatnyttan är svårberäknad och infaller i framtiden medan kostnaderna är uppenbara och närliggande i tid och rum.

Ett särskilt stort problem är att de synergier som ofta finns mellan klimatmål och andra samhällsmål förbises. Beräkningarna inkluderar sällan de nyttor som klimatåtgärderna medför här och nu, utöver nyttan av minskad klimatpåverkan.

I projektet ”Policy synergies and climate change”, finansierat av Formas, har vi systematiskt gått igenom den samlade forskningen om så kallade sidonyttor med klimatåtgärder. Vi har i dagarna publicerat våra resultat i en artikel i den vetenskapliga tidskriften Climate policy. Vår kunskapssyntes är, oss veterligen, den hittills största som gjorts inom området. Kortfattat visar den att de sidonyttor som klimatåtgärder medför ofta är betydande. Men tyvärr visar sammanställningen också att denna kunskap sällan tillämpas i politiskt beslutsfattande.

/…/

Våra resultat visar att klimatåtgärder inom flera områden ger upphov till tydliga och stora samhällsnyttor. När dessa värderas ekonomiskt visar det sig i flera fall att sidonyttorna är klart större än åtgärdskostnaderna.

/…/

När åtgärder genomförs i syfte att minska trafikens klimatpåverkan minskar också luftföroreningarna och dödsfallen. Att påstå att det är dyrt att minska utsläppen av växthusgaser från trafiken utan att ta hänsyn till detta är inte rimligt, men dessvärre vanligt. De samhällsekonomiska kalkylerna blir då missvisande och besluten suboptimala.

I vår artikel visar vi också att det finns många andra kategorier av sidonyttor. Även om de inte är lika väl studerade som luftkvalitet och hälsa är nyttorna – utöver värdet av minskade utsläpp av klimatgaser – betydande:

• En mer växtbaserad diet i linje med officiella hälsorekommendationer kan minska den globala dödligheten med 6–10 procent.

• Ett mer aktivt resande med cykling och promenad ger bättre hälsa, och vissa trafikåtgärder kan ge sidonyttor som är 10–25 gånger större än investeringskostnaderna.

• Klimatåtgärder inom jordbruket kan ge upphov till bördigare jord och bättre vattenkvalitet, vilket kan ge ökad skörd och rikare biologisk mångfald.

• Energieffektivisering och övergång från fossila till förnybara energikällor kan minska beroendet av energiimport, stärka energisäkerheten och sänka energikostnaderna.

• Grön skatteväxling kan bidra till högre välfärd, exempelvis genom sänkt skatt på arbete.

I de studier vi granskat rör det sig inte sällan om miljontals människoliv som kan räddas och tiotals miljarder kronor som kan sparas. Resultaten är ibland slående. Som exempel pekar en studie på att enbart luftkvalitetsnyttan motiverar policykostnaden för Indien att eftersträva 1,5 grader som klimatmål i stället för 2 grader. Detsamma gäller även för Kina och EU, under vissa antaganden. Och här rör det sig om enbart en kategori av sidonytta, förbättrad luftkvalitet. En summering av parallellt förekommande sidonyttor av klimatpolitiska åtgärder skulle ofta visa på ännu större samhällsvinster. Dessvärre saknas sådana studier nästan helt.

Trots denna kunskap om stora sidonyttor visar vår studie också att resultaten tyvärr ofta är frånvarande i den politiska debatten och praktiskt beslutsfattande. Det finns ofta ett enögt fokus på kostnader. Detta gäller inom EU och på både nationell och lokal nivå i Sverige. Samtidigt som det är viktigt att fortsätta att kartlägga och beräkna sidonyttor – och inte minst kombinationer av sådana – är det därför viktigt att undersöka hur beslutsfattandet kan förbättras och att genomföra sådana reformer.

En viktig åtgärd i Sverige är att förändra riktlinjerna för beslutsfattande i kommuner och staten, inte minst i Regeringskansliet. Till att börja med behöver kommittéförordningen, som styr statliga utredningars arbete, skrivas om. Relevanta sidonyttor av klimatåtgärder, i form av exempelvis hälsovinster, behöver alltid beskrivas, och helst värderas monetärt. Sedan måste kunskapen läggas på vågen bredvid kostnaderna när besluten väl fattas. Annars blir utfallet suboptimalt och kostsamt för samhället. De samhällsnyttor som då skulle tydliggöras skulle troligen öka stödet för en mer ambitiös klimatpolitik.

Framöver behöver forskningen om sidonyttor stärkas och politiken beakta den befintliga kunskapen bättre. Då blir det ofta mer rättvisande att ersätta det vanliga begreppet ”bördefördelning” i klimatpolitiken, med ”skördefördelning”, det vill säga en situation där nyttan med en åtgärd totalt är större än kostnaderna av densamma.

Ökad tillämpning av ett sådant, vetenskapsbaserat, synsätt leder sannolikt till ekonomiskt bättre beslut och till ökat stöd för klimatpolitiken, vilket sammantaget ökar möjligheterna att nå klimatmålen.”

Eva Alfredsson, fil dr i kulturgeografi och miljöforskare vid KTH, senior rådgivare Global Utmaning

Mikael Karlsson, docent i miljö­vetenskap och forskare vid institutionen för filosofi och historia vid KTH

Nils Westling, miljöekonom och forsknings­assistent på KTH