7 år sedan
EU bestämmer inte över våra huvuden. Det är svenska folkvalda som med andra länders folkvalda i Bryssel gemensamt fattar beslut. Och EU är värt att slåss för, även när det går dåligt, skriver Ewa Hedlund och Inger Jägerhorn, seniora rådgivare på tankesmedjan Global Utmaning i Göteborgs Posten.
Hjälp oss, nu kommer vikingarna igen! Det var ett stående skämt inom EU när Sverige i början av 1990-talet ansökte om medlemskap i unionen.
Det är tusen år sedan vikingarna hemsökte Europa. Men vikingaskeppen hade en svag sida. De var dåliga på att kryssa i motvind. Nu blåser motvind inom EU och då duckar också dagens svenska vikingar. Unionen är ett barn av andra världskriget, avlat i en tid som var totalt annorlunda och med målet att lösa interna spänningar, ingalunda att tampas med de svåra problem som nu bultar på dörrarna vid unionens gränser.
Vi seglar på okända vatten och just därför behövs kämpaglöd. Och helst en och annan vikingahövding som gjuter hopp och mod i sina följeslagare och som står upp för EU:s grundläggande värden – mångfald, tolerans, rättvisa, solidaritet och jämställdhet.
När det blåser motvind måste man kryssa och utnyttja vindarna till sin fördel. Europadagen 9 maj kunde ha varit ett gyllene tillfälle att demonstrera ledarskap, delaktighet och uppslutning. Men dagen förflöt rätt obemärkt och det officiella programmet andades uppgivenhet. ”Hotar EU den svenska modellen?” och ”Hotar en europeisk pelare för sociala rättigheter den svenska modellen?” löd några av rubrikerna. Vad är nu detta för självplågeri? Läs hela artikeln på GP.se
