7 år sedan
Staffan Laestadius på SvD Debatt
De stora utmaningar som Sverige och världen står inför stod inte i centrum under politikerveckan i Almedalen som gick. Ingen vågar sig på att prata om att livet och ekonomin kan bli annorlunda, skriver Staffan Laestadius på SvD debatt den 11 juli.
Almedalsveckan är ett forum för näringsliv, folkrörelser, myndigheter och andra aktörer att föra dialog om hur man ser på utmaningarna och möjligheterna i Sverige och världen. I centrum för detta goda exempel på det öppna samhället står våra riksdagspartier, som en hel dag var tillåts dominera den svenska mediedebatten. Höjdpunkten i deras insatser är de tv-sända och uppmärksammade partiledartalen.
Av årets 3800 arrangemang hade cirka en tredjedel koppling till klimat och miljö. Det är naturligt: klimatförändringarna gör sig nu allt mer påminda och läget börjar bli allt mer akut när det gäller omställningen till ett fossilfritt samhälle.
Under de senaste åren, ja faktiskt efter Parisavtalet, har klimatläget försämrats kraftigt – även om man ska vara försiktig i tolkningen av den kortsiktiga statistiken. Ett mer entydigt språk talar den svenska bilförsäljningen: efter Parisavtalet har 220000 personer/hushåll köpt en ny fossilbaserad personbil. Bilförsäljnigen har aldrig varit så stor – och detta i en tid när den politiska eliten inbillar sig att man håller på och ställer om till en fossilfri bilflotta år 2030. Situationen är likartad när det gäller flygresandet och de indirekta CO2-utsläppen (de som orsakas av vår importerade konsumtion). Vi fortsätter med ”life as usual”.
Detta är bakgrunden till att jag lyssnat och tittat på partiledartalen i Almedalen. Ska Sverige klara av – och få folklig acceptans för – den nödvändiga och gigantiska omställning som kolavvänjningen innebär måste våra folkvalda börja linjera upp hur denna process ska gå till. Man måste visa sina olikheter i synen på vad som ska prioriteras och hur man – om det nu är möjligt – ska klara tillväxten och sysselsättningen i en värld där prylkonsumtionen sannolikt måste minska, där produktivitetsökningarna inte kan baseras på fossila bränslen och där strömmen av klimatflyktingar får dagens migration att framstå som rännilar. Om man inte vidtar åtgärder i tid vill säga.
Läs hela artikeln på Svd debatt
