5 år sedan
”Vi befinner oss i en tid när nationalism, faktaförnekelse, främlingsfientlighet och protektionism är på stark frammarsch. Vi ser denna globala rörelse – påhejad av Putin och Trump och även av regeringschefer och politiska partier inom EU – som ett hot mot den rättsordning som ett par generationer européer har byggt upp. Valet till Europaparlamentet i maj blir en strid mellan dem som vill utveckla ett öppet, frihetligt och solidariskt Europa och dem som vill söndra, splittra och hota.”, skriver Allan Larsson (S), senior rådgivare på Global Utmaning, tillsammans med bland andra Birgitta Larsson (L) i Aftonbladet Debatt den 25 januari 2019.
”Vi som har undertecknat denna artikel representerar olika erfarenheter och olika politiska uppfattningar, men vi är enade i synen på att EU måste spela en fortsatt ledande roll i kampen för demokrati, gemensam säkerhet, öppna ekonomier och social och miljömässig hållbarhet. Vår utgångspunkt är att EU har en styrka i sin unika samhällsorganisation, som kombinerar nationell suveränitet med delad suveränitet för att möta gränsöverskridande hot och utmaningar. Syftet med denna artikel är inte att presentera ett politiskt handlingsprogram, utan att identifiera några av dessa utmaningar till vilka de politiska partierna måste ta ställning inför EU-valet den 26 maj.
Hoten mot demokratin.
Demokratiskt statsskick och mänskliga fri- och rättigheter är ett villkor för medlemskap i EU. Den ordningen hotas i dag av de globala digitala storföretagens plattformar, som hämningslöst används av stormakter och extremister för att påverka opinioner och sprida falsk information. Den hotas också av enskilda medlemsstater, som politiserar rättssystem och medier. Länderna måste samarbeta för att möta dem. EU måste stå stark på medborgarnas sida när mänskliga friheter hotas i enskilda medlemsländer eller av digitala storföretag och också fördjupa den interna demokratin.
Hoten mot säkerheten.
EU:s tillkomst och utveckling är det viktigaste bidraget till säkerheten i Europa. Den längsta freden i Europas historia är EU:s viktigaste framgång. I dag hotas säkerheten av de reträtter som görs från ingångna internationella avtal, upptrappningen av konflikter mellan stormakterna och den pågående upprustningen. Det avsiktliga underblåsandet av osämja och konflikt inom EU-länder och hos våra grannar har nått farliga nivåer. Det är och förblir en historisk uppgift för EU att verka för ett alternativt förhållningssätt till snäv nationalism och att utforma en strategi för gemensam säkerhet.
Hoten mot planeten.
Den globala uppvärmningen är det kanske största hotet mot mänskligheten. Den kräver omedelbara och långsiktiga åtgärder i stor skala – globalt, inom EU och i varje medlemsland. Utsläppen av växthusgaser måste minska drastiskt under de kommande årtiondena. EU har varit en drivande kraft i det internationella klimatarbetet, men det mest krävande återstår. Gemensamma ramverk måste nu utvecklas ytterligare för att ge ett kraftfullt stöd till utfasningen av den fossila ekonomin och omställningen till hållbara energi- och transportsystem. EU måste utnyttja alla sina instrument, regler, budget och forskning, för att fortsatt leda detta arbete.
Hoten mot frihandeln och den ekonomiska integrationen.
Den inre marknaden, som utgör en fjärdedel av världsekonomin, är grunden för EU-ländernas samarbete. Därtill kommer EU:s associations- och frihandelsavtal med ett 70-tal länder. Detta ger stora fördelar med lägre kostnader och snabbare genomslag för innovationer. EU är i dag den enda globala aktör som försvarar det multinationella regelverk och de institutioner som har lagt grunden för den fred och välfärd som vi har upplevt sedan andra världskriget och som inte minst Sverige har dragit fördel av.
Hoten mot finansiell stabilitet och ekonomiska framsteg.
Europa har återhämtat sig efter finans- och valutakriserna, men det råder fortfarande ovisshet om de närmaste årens utveckling. Samarbetet kring euron och kraven på stabilitet i medlemsstaternas offentliga finanser förblir avgörande. Riskerna för bakslag måste tas på största allvar. EU behöver därför stärka sin förmåga att förhindra och hantera finansiella chocker och att spela en proaktiv roll för ekonomiska framsteg.
Hoten från korruption, internationell kriminalitet och terrorism.
Inget enskilt land kan hantera den internationella kriminaliteten och terrorismen. Utan EU skulle ländernas poliser, åklagare och rättsväsenden stå oändligt mycket svagare. EU måste med starka institutioner och samarbeten, och med beaktande av de rättsstatliga principerna, flytta fram sina positioner för att möta en ny tids organiserad brottslighet.
Hoten mot det internationella ansvarstagandet.
Människor i vår omvärld utsätts för krig, våld och förtryck. Många av dem som kan ta sig ut ur krigszoner söker sin tillflykt till Europa. EU länderna behöver strategiskt och solidariskt både motverka flyktorsaker och möta problemen. Det handlar om insatser i konflikthärdarnas närområden där de flesta flyktingarna finns, men också om att ta emot flyktingar i våra länder i enlighet med internationella avtal och mänskliga rättigheter. Det förutsätter att det europeiska samarbetet utvecklas och att alla medlemsländer gör insatser efter sin förmåga.
Hoten mot tryggheten och den sociala sammanhållningen.
Det folkliga missnöjet i Europa och USA har sin grund i de växande klyftor som har förstärkts av finanskrisens efterverkningar. IMF, Världsbanken och OECD har rekommenderat medlemsländerna att ta sig an dessa klyftor. De utgör inte bara ett socialt problem, utan också ett ekonomiskt. De hindrar ekonomiska framsteg. EU har tagit sitt ansvar genom att skapa en gemensam pelare för sociala rättigheter, som stöder medlemsländerna och de sociala parterna i deras arbete. En av de stora framtidsfrågorna blir att skapa spelregler för den framväxande digitala arbetsmarknaden, the gig economy. EU måste främja och försvara de framsteg som Europa har uppnått i fråga om jämställdhet och arbeta för att medlemsstaterna lever upp till förbudet mot diskriminering av minoriteter.
Att möta alla dessa hot kräver engagerade politiker, stor handlingskraft och naturligtvis också ekonomiska resurser. De finansiella resurser som medlemsstaterna bidrar med garanterar tillträdet till den inre marknaden och de funktioner som måste finnas, när det gäller säkerhet, trygghet och miljö.
/…/
Valet till Europaparlamentet är ett vägval mot framtiden, också för Sverige. Därför är det viktigt att väljarna kräver besked av partier och kandidater hur de i Europaparlamentet vill möta de hot vi här har tecknat.”
Allan Larsson, senior rådgivare Global Utmaning och f d finansminister (S)
Birgitta Ohlsson, f d EU-minister (L)
Mats Karlsson, gästprofessor Columbia University
Maria Leissner, f d partiledare (L), f d generalsekreterare Community of Democracies
Lisa Pelling, utredningschef Arena Idé
Bengt Westerberg, f d partiledare (L)
Detta är ett utdrag ur debattartikeln. Läs texten i sin helhet på Aftonbladet Debatt.
Foto: Frederic Köberl, Unsplash
