5 år sedan
”Redan 2020 bör vi kunna visa världen att Sverige blir det första land som börjat avveckla flyget i den takt som krävs för en framtid på vår planet. Det räcker inte att bara sopa upp efter en generation som blandat ihop frihet med rätten att flyga”, skriver Staffan Laestadius, senior rådgivare till Global Utmaning i Svenska Dagbladet den 24 oktober 2018.
”Den senaste IPCC-rapporten visar att världen för närvarande utvecklas mot en katastrof för stora delar av mänskligheten. De åtaganden som Parisavtalets länder gjort leder mot en global temperaturhöjning på 3°C, dubbelt så hög som avtalet syftar till. Men utvecklingen går fortfarande att påverka om vi snabbt ställer om till en postfossil livsform. En sådan strukturomvandling blir, som IPCC-rapporten också framhåller, av tidigare inte skådad omfattning.
Sverige är visserligen litet i världen men vi har stora möjligheter att tillhöra den grupp länder som tar ledningen och visar riktningen i en sådan omställning. Något annat alternativ finns inte eftersom internationella överenskommelser visat sig otillräckliga.
Jag har i min bok ”Klimatet och omställningen” givit flera exempel på vad vägen bort från fossilberoendet konkret kan innebära. Eftersom flyget och Bromma åter blivit aktuella i den politiska diskussionen fokuserar jag här på dess roller i den kommande omställningen.
Svenskarnas flygresande har under det senaste decenniet ökat i en årstakt på 3,6 procent (utrikes resande: 4,2 procent); under senare år än snabbare. Under 2017 ökade vårt utrikesflygande med 8 procent. Flygresandets CO₂-utsläpp har ökat i ungefär samma takt. För att ligga i fas med vad som krävs för hantera de skenande klimatutmaningarna borde flygets utsläpp – och under överskådlig tid flygresandet – minska med 7 procent årligen, det vill säga halveras före 2030. Det gäller också det svenska flygresandet.
Eftersom visst flyg är svårare att ersätta än annat kräver en sådan neddragning i praktiken att allt inrikesflyg i närtid (före 2030) läggs ned från Sundsvall och söderut och att allt flyg mellan Stockholm och Oslo och Köpenhamn också fasas ut under 2020-talet.
För det flyg som blir kvar – ungefär hälften av nuvarande nivå – får man övergå till biobränslen. Det är tekniskt möjligt också på kort sikt men är inte en fullvärdig lösning eftersom också bioflygbränslet släpper ut CO₂ i en period när utsläppen omedelbart måste minska. Därtill kommer att biomassan inte kommer att räcka till alla anspråk som reses på den som en deus ex machina i klimatomställningens tid. Andra tekniker som vätgasdrift ligger för långt fram i tiden för att ha betydelse i den snabba omställning som krävs.
Den snabba neddragningen av flyget medför att Bromma flygplats kan avvecklas redan omkring 2025 och kvarvarande flyg där överföras till Arlanda. Där behövs ändå inga nya start- och landningsbanor eftersom flygaktiviteten inte ska överstiga nuvarande nivå. Bromma kan redan i slutet av 2020-talet utvecklas till en klimatvänlig trästad (och kolsänka) vilket stärker Stockholms konkurrenskraft som hämmas av bostadsbrist.
Halveringen av flyget utmanar andra delar av det svenska mobilitetssystemet. En uppenbar och offensiv pusselbit i lösningen blir snabbtågsprojektet Oslo-Stockholm 2.55 som skulle kunna bli en svensk illustration till att man kan göra nordiska infrastrukturinvesteringar i kinesisk takt. Projektet finns redan utformat och väntar bara på politisk handlingskraft.”
Texten är ett utdrag. Artikeln publicerades i sin helhet i Svenska Dagbladet.
Staffan Laestadius är professor i industriell utveckling vid KTH och senior rådgivare till Global Utmaning.
Omslagsbild: Jordan Sanchez, Unsplash
