”Först och främst, insikten om att det är bråttom.Utsläppen av växthusgaser fortsätter öka snabbt världen över. Samtidigt vet vi att utsläppen måste halveras till 2030 om vi ska ha en chans klara Parisavtalets mål.
Politiken är hopplöst på efterkälken.
Men lika allvarlig är ensidigheten i diskussionen. Man får lätt intrycket att om vi bara drar ned utsläppen av CO2 från energi, industri och transporter så kan vi fortsätta leva livet som vanligt.
Men då blundar vi för den samtidiga krisen i naturen – dvs hoten mot många viktiga ekosystem samt utarmningen av den biologiska mångfalden.
Klimatet och naturen är ett oskiljaktigt par. Det förstår de flesta av oss intuitivt. Ändå struntar vi i det genom vårt sätt att leva.
Den rapport från FN:s klimatforskningspanel, IPCC, som presenteras idag visar tydligt på sambanden mellan markanvändningen och klimatet. Klimatförändringen har redan skadat naturen i form av ökad frekvens av torka och därmed jorderosion, extrema väder, översvämningar, skogsbränder, förlust av arter, erosion av kustnära områden och töande permafrost.
Samtidigt är sättet på vilket vi brukar naturen helt centralt för klimatet. Skogar, betes- och åkermarker har en superviktig roll som kolsänka, dvs att binda stora mängder koldioxid. Ungefär 1/3 av människans årliga utsläpp absorberas hittills av vegetationen på land.
Baksidan av myntet är att när skogar skövlas – för att ge plats åt odling och boskap eller för att sälja timmer – eller när industrijordbruket ökar på jorderosionen så förvandlas kolsänkan till en kolkälla. Koldioxidutsläppen ökar och uppvärmningen av klimatet förstärks.
Vad vi måste inse är att krisen för klimatet och naturen är båda symptom på samma sak: att vi fel- och överutnyttjar jordens resurser. Vi skapar värden på fel sätt. Ekonomin lider av uppenbara systemfel.
/…/
Vad kan vi då göra?
Vi måste naturligtvis fortsätta att på alla sätt reducera utsläppen av växthusgaser från elproduktion, industri och transporter. Därtill göra allt för att markanvändningen blir klimatpositiv genom:
- att skydda och plantera hundratals miljoner hektar med ny skog
- att restaurera nedsliten mark och våtmarker
- att utnyttja jordbruksmetoder som bygger upp kolet i marken – plöja mindre och alltid ha marken täckt.
- att kraftigt reducera matsvinnet både i i-land och u-land
- att reducera konsumtionen av kött och äta mer grönt
- att ersätta cement, stål och plast med biobaserade material
- att satsa på utbildning för flickor och utbyggd familjeplanering för att dämpa folkökningen
Alla dessa åtgärder är fullt möjliga att genomföra. Men en förutsättning, menar jag, för att de skall ske med den snabbhet som krävs vore en gemensam handlingsplan mellan i första hand USA, Kina, Ryssland, Brasilien och EU.
En jätteuppgift för den nya EU-kommissionen att ta tag i.”
Anders Wijkman, senior rådgivare Global Utmaning
Texten är ett utdrag, läs hela artikeln på SVT Opinion
Foto: Gregory Dalleau, Unsplash
